Alla ❤s dag

Happy Valentines day
Kram på alla ❤s dag!

Min pusselbit & jag ❤

Kort & gott...
Vi 2 ❤

God eftermiddag :)
Har varit en ruskigt lång paus i bloggandet.
Så mycket som hänt och så mycket att bearbeta.
Nu har det mesta fallit på plats igen och lugnat ned sig.
Livet går verkligen vidare även om det är motigt och skakigt och jättejobbigt ibland.

Nu har jag fått lite ny lust att blogga igen efter allt.
Hej så länge...
 

Livet går vidare...

Återkommer...

Vacker och kom hit igår...

Tagen m blixt inne ikväll... ska bli spännande att se honom ( Filip) ute i dagsljus.
Fast han måste vänja sig v de andra först.
Bilder på de andra två väldigt fina kommer senare...Fanny och Felix.

I grevens tid!

Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik.
Naturligtvis är man skitslut och har som regel inget speciellt inplanerat denna dag.
Som en vän säger: En bara- vara- dag.

Ca tio över tolv vaknade jag med ett ryck.
På med kläderna, en snabb kiss på toa och så ut till fåglarna!
Där såg jag direkt att allt inte var som det skulle.
Ägget som var var färdigöppnat igår (bara att trycka sig ut kvar) låg utanför boet, utom räckhåll från moderns värmade kropp.
Den borde vara ute helt vid det här laget.
Locket var borta från ägget men kycklingen låg kvar som formad av ägget fortfarande.
Jag smög in och tog upp det.
Kände på kycklingens iskalla skuldra.
Tyckte mig ana en svag, svag rörelse men var osäker om det blev så för att jag tog upp den.
Trodde faktiskt att den var död.

Jag kupade handen runt den och blåste försiktigt varmluft i den.
Då anades på nytt en rörelse, men så liten att den inte kändes alls i handen.
Jag fortsatte andas värme på den och gick in.
Tog fram hårfönen och började blåsa, först på utsidan av min hand.
Ungen kändes hopplöst iskall.
Ingen skönjbar andning.
Stel.

Efter ett par minuter ryckte det till i huvudet och den rätade ut sin lilla tunna hals från sin låsta position som de har när de ligger i ägget, vriden ner mot bröstet bredvid vingen.
Staxt efter sprätte det till i ett ben.
Efter ca fem minuter började den pipa.
Sen gick det fort.
Färgen spred sig ut i fötterna och de tunna blodådrorna syntes där det förut varit kritvitt och stelt.
Ytterligare fem minuter senare bar jag ut den till de andra.
Som den pep och sprattlade!
Pappa tupp burrade genast upp sig och attackerade nykomlingen i boet.
Det var väldigt dumt gjort och mamma höna blev ursinnig!
Det blev en rasande jakt ute i fågelhuset och de övriga 4 ungarna flög omkring som bollar där de stora for fram!
Efter många varv gick hon raka vägen till den pipande lilla varelsen och lade sig och de andra fyra kröp genast under henne tillsammans med sitt nya syskon.
Kvar i andra änden på golvet satt en snopen tupp och hämtade andan efer den vilda jakten!
Jag gick ut.

En halvtimme senare gick jag tillbaka och kollade läget.
Då låg han hos sin familj igen och hjälpte till att värma sina små :)
Solsken!

Visst är hon fin?

Första gången med stor publik...(Klicka HÄR för att läsa om musikskolan.)

...Emil har ju börjat spela trombon.
Igår var det dags för första stora konserten i fullsatt aula på Withalaskolan i Vetlanda.
Det var alla förstaårare på musikskolan som var där...sångare, gitarrister och div blåsinstrument.
Jädrars vad duktiga de är!
Och modiga!
I tur och ordning fick de gå upp och spela och sjunga.
Då Emil spelade var de tre killar på trombon och tre med trumpet.
Vilket ös!
Några kusiner fanns där också och man blev så stolt över de goa barnen!
Två av dem sjöng och en spelade saxofon.
Som slutnummer gick alla upp med sina instrument.
WOW!

En spänd men förväntansfull grabb som strax skall upp på scen.

Väl på plats gav han järnet!
Det gick jättebra :-)

Pratglad Kakariki...

När jag kom fram med kameran satt han och mumsade på björkknoppar...

Men så fick han syn på mig och var ju tvungen att börja prata naturligtvis. Då mitt i konversationen tappar han godiset han mumsade på men märkte inte det. När han pladdrat färdigt förde han foten upp till näbben och skulle fortsätta äta och såg sig snopet omkring när det inte fanns kvar! Vad jag skrattade :)

Påhittig engelsk undulathona!

Hos oss bor det två engelska donnor som av en anledningen inte kan kan ta hand om sina ungar rätt. De ligger för tungt o ihjäl dom helt enkelt och endaste en av flera har överlevt deras oömma behandlingar.
Det är Lille Svarten som förresten inte är liten längre utan kurtiserar en fin hona för fullt just nu. Sen att hans fötter inte riktigt ser ut som de ska är ju en annan historia. ( vilka jag också skyller på sin tunga mor)
Nåja, därför får de inte häcka mera...

NU ska jag komma till den faktiska historien här.
Vaktelhönan ligger på ägg igen!
Sedan en vecka tillbaka ungefär.
Häromdagen när jag kom in sprang hon oroligt fram och tillbaka och jag smög ut igen.
Ville ju låta henne gå tillbaks till sitt bo som hon denna gång har gömt i halmen i bortre hörnet.
Man ser bara hennes huvud sticka opp ibland när man kommer in där.
Men oftast ligger hon helt gömd.

När jag kom in igen efter en stund satt en av de engelska honorna där uppe över vaktelns bo.
Vakteln hade åter lagt sig för hon syntes inte till.
Jag tänkte inte mera på det förrns nu idag när jag skulle in och städa.
Jag lät undulaterna flyga ut och tog in vaktlarna i ett mindre utrymme så länge.
Ut med det gamla och in med nytt.
Boet lämnade jag naturligtvis orört!
Det hörnet får vara tills allt är klart där:)
Men jag måste ju ta hand om resten....

Jag var ju tvungen att kolla lite på hennes ägg, räkna.
Och vad fick jag se?
Jo, i utkanten av äggen men ändå tillsammans med dem ligger ett litet vitt undulatägg!
Rackarns undulat, hahahahaha, hon har tjyvlagt ett ägg där!
Och vaktelhönan ligger gladeligen på detta också som det verkar:)
Vad ska jag ta mig till med det?.... Hjälp!
Vad jag kan räkna till så är det alltså tio vaktel och ett fint litet undulatägg där.
Det blir fullt upp m.a.o! ( undulatägget blir det inget med, ska plocka ut det)
Ville bara visa er.
Så kan det gå när man försöker hindra naturens gång.

Lite hjälp...

....med vad det här är....tack.

Mars månad...

...jo tack!
Med den kommer skrikande och revirmärkande hankatter och gör allt de kan för att göra livet surt för en!
Nackdelen med de annars så goa husdjuren.
Det stinker kattpiss i hela vårat hus just nu.
Två av de rivaliserande katterna som håller till här går runt huset, skriker och markerar varenda natt.
De t.o.m kommer in och skvätter vid dörrarna och äter ur våra katters matskålar!
Jag har skrämt ut dem flera ggr.
Särskilt den vitfläckliga!
Härom sistens slogs de till och från hela kvällen och natten och på morgonkvisten fick jag en bild genom rutan på dom.
Då var klockan runt halv fyra, fyra.......

(Våra tre satt i fönsterna på första parkett och glodde storögt på dem.
De får gå ut på kvällen en stund men sedan får de hålla sig inne.
Vill inte ha dom sönderrivna!
Och de vill inte gå ut heller....ligger hellre och sover hos oss i sängarna nere vid fötterna :).)

........Till slut sprang jag ut och skrämde iväg dem och stanken av kattskit slog emot då jag öppnade dörren.
Av bilden att döma trodde vi att nu skulle de hålla sig hemma och slicka sina sår några dagar så vi skulle få lite lugn och ro.
Det sket sig!
Inatt var de här igen...
Så nu stängs kattluckan på heltid tills det värsta vårruset lagt sig!

En variant...

...är ju att lägga sig i blomman för att komma åt allt det goda ;-)

Nu flyger de...13 dagar gamla!

Det här är tre av de fem som kommer från äggkläckningsmaskinen. Alla lever och ger Valdemar fullt upp,) Igår när jag städade hos dom flög två iväg ut i rummet och det lät ungefär som en uppdragen badmintonboll ( hur nu en sådan låter) En hamnade under bordet och den andra i den gamla äppletsoffan. Lite okotrollerad flygning kanske men undan gick det:)

Mycket känslor....

...som bubblar upp.
Förunderligt vad som utlöser dom ibland.
En annans sorg som gör att man ta tag i sin egen....
Kommer inte gå in närmare på vad det gäller men idag gjorde jag något jag borde gjort för lääänge sedan.
Och att stå där jag stod var både tungt och befriande på samma gång.

Har behållt det inombords alldeles för länge...undvikit det.
Trängt bort det tills "rätt tillfälle" skulle dyka upp.
Man kan kalla det en flykt från det oundvikliga också.
Men så händer det något som får en att ta tag i det.
Det var dags och nu är det gjort.
Skönt att få stå där ensam.
Uttala sina innersta tankar rakt ut i luften och veta att vinden tog orden och svepte dom med sig.
Vinden ser till att de hamnar där de ska.....................................

Grattis kära moster Viola...

...och Grattis lilla prinsessan .................. på födelsedagen. 51 cm lång 3.2580 gr tung.
Och ute i fågelhuset är den femte lilla kycklingen på väg ut ur sitt skal. Ca 2 cm lång och vikt "ingen" alls;)

Vidare kommer min älskade A hem idag efter 10 dgr borta.
Ska bli skönt att krypa in i din famn igen.
Barnen studsade ur sina sängar imorse och ropade: Idag kommer pappa hem!

We are family...

Pajformen med sand i kan te sig alldeles för hög men eftersom de poppar runt överallt annars så var de snart över. Det var bara att de skulle komma på att titta över kanten och inte försöka ta sig in till föräldrarna i marknivå. Men när de väl fått hakan över så ploppade det till i dom och vips var de hos de andra:)
( bara någon timme efter den här bilden togs hittade jag en liggandes livlös, tyvärr.)

Nykomlingarna...

Några timmar gamla.

Modern ska gå iväg och äta då en av de små följer med henne. Genast var fadern efter och tar den under sina vingar å följer den tillbaka till de andra.

Idag har det börjat kläckas därute också...

Både mor och far månar om dom på bästa sätt. Vi får väl se om alla kommit ut imorgon. 4 st var det i eftermiddags i alla fall. Vill inte störa för mycket hur nyfiken jag än är.