Transången.

Tidigt i morse ( 03:45) vaknade jag och fick öppna altandörren. Lagom till den svala luften nådde fram till mig i sängen och jag skulle slumra in igen ljöd det sorgsna ljudet från tranorna som går här uppåt höjderna både vår o höst. På våren är det ett välkommet ljud och man fylls av glädje att höra trumpetandet igen! Men nu när jag låg där lät trumpetandet inte det minsta glatt! Ett sorgset eko rullade förbi och vemodet satte sig djupt i själen...det är över för den här gången...hösten är här för att stanna. Visst hoppas jag på några riktigt fina dagar ännu, men "mina" tranor ljuger inte. Svalorna va ännu fler igår, de ljuger inte heller! De är på väg nu. Förberedelserna inför den långa flygturen är snart över...