Återkommer...

Vacker och kom hit igår...

Tagen m blixt inne ikväll... ska bli spännande att se honom ( Filip) ute i dagsljus.
Fast han måste vänja sig v de andra först.
Bilder på de andra två väldigt fina kommer senare...Fanny och Felix.

I grevens tid!

Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik.
Naturligtvis är man skitslut och har som regel inget speciellt inplanerat denna dag.
Som en vän säger: En bara- vara- dag.

Ca tio över tolv vaknade jag med ett ryck.
På med kläderna, en snabb kiss på toa och så ut till fåglarna!
Där såg jag direkt att allt inte var som det skulle.
Ägget som var var färdigöppnat igår (bara att trycka sig ut kvar) låg utanför boet, utom räckhåll från moderns värmade kropp.
Den borde vara ute helt vid det här laget.
Locket var borta från ägget men kycklingen låg kvar som formad av ägget fortfarande.
Jag smög in och tog upp det.
Kände på kycklingens iskalla skuldra.
Tyckte mig ana en svag, svag rörelse men var osäker om det blev så för att jag tog upp den.
Trodde faktiskt att den var död.

Jag kupade handen runt den och blåste försiktigt varmluft i den.
Då anades på nytt en rörelse, men så liten att den inte kändes alls i handen.
Jag fortsatte andas värme på den och gick in.
Tog fram hårfönen och började blåsa, först på utsidan av min hand.
Ungen kändes hopplöst iskall.
Ingen skönjbar andning.
Stel.

Efter ett par minuter ryckte det till i huvudet och den rätade ut sin lilla tunna hals från sin låsta position som de har när de ligger i ägget, vriden ner mot bröstet bredvid vingen.
Staxt efter sprätte det till i ett ben.
Efter ca fem minuter började den pipa.
Sen gick det fort.
Färgen spred sig ut i fötterna och de tunna blodådrorna syntes där det förut varit kritvitt och stelt.
Ytterligare fem minuter senare bar jag ut den till de andra.
Som den pep och sprattlade!
Pappa tupp burrade genast upp sig och attackerade nykomlingen i boet.
Det var väldigt dumt gjort och mamma höna blev ursinnig!
Det blev en rasande jakt ute i fågelhuset och de övriga 4 ungarna flög omkring som bollar där de stora for fram!
Efter många varv gick hon raka vägen till den pipande lilla varelsen och lade sig och de andra fyra kröp genast under henne tillsammans med sitt nya syskon.
Kvar i andra änden på golvet satt en snopen tupp och hämtade andan efer den vilda jakten!
Jag gick ut.

En halvtimme senare gick jag tillbaka och kollade läget.
Då låg han hos sin familj igen och hjälpte till att värma sina små :)
Solsken!

Visst är hon fin?

Första gången med stor publik...(Klicka HÄR för att läsa om musikskolan.)

...Emil har ju börjat spela trombon.
Igår var det dags för första stora konserten i fullsatt aula på Withalaskolan i Vetlanda.
Det var alla förstaårare på musikskolan som var där...sångare, gitarrister och div blåsinstrument.
Jädrars vad duktiga de är!
Och modiga!
I tur och ordning fick de gå upp och spela och sjunga.
Då Emil spelade var de tre killar på trombon och tre med trumpet.
Vilket ös!
Några kusiner fanns där också och man blev så stolt över de goa barnen!
Två av dem sjöng och en spelade saxofon.
Som slutnummer gick alla upp med sina instrument.
WOW!

En spänd men förväntansfull grabb som strax skall upp på scen.

Väl på plats gav han järnet!
Det gick jättebra :-)

Pratglad Kakariki...

När jag kom fram med kameran satt han och mumsade på björkknoppar...

Men så fick han syn på mig och var ju tvungen att börja prata naturligtvis. Då mitt i konversationen tappar han godiset han mumsade på men märkte inte det. När han pladdrat färdigt förde han foten upp till näbben och skulle fortsätta äta och såg sig snopet omkring när det inte fanns kvar! Vad jag skrattade :)

Påhittig engelsk undulathona!

Hos oss bor det två engelska donnor som av en anledningen inte kan kan ta hand om sina ungar rätt. De ligger för tungt o ihjäl dom helt enkelt och endaste en av flera har överlevt deras oömma behandlingar.
Det är Lille Svarten som förresten inte är liten längre utan kurtiserar en fin hona för fullt just nu. Sen att hans fötter inte riktigt ser ut som de ska är ju en annan historia. ( vilka jag också skyller på sin tunga mor)
Nåja, därför får de inte häcka mera...

NU ska jag komma till den faktiska historien här.
Vaktelhönan ligger på ägg igen!
Sedan en vecka tillbaka ungefär.
Häromdagen när jag kom in sprang hon oroligt fram och tillbaka och jag smög ut igen.
Ville ju låta henne gå tillbaks till sitt bo som hon denna gång har gömt i halmen i bortre hörnet.
Man ser bara hennes huvud sticka opp ibland när man kommer in där.
Men oftast ligger hon helt gömd.

När jag kom in igen efter en stund satt en av de engelska honorna där uppe över vaktelns bo.
Vakteln hade åter lagt sig för hon syntes inte till.
Jag tänkte inte mera på det förrns nu idag när jag skulle in och städa.
Jag lät undulaterna flyga ut och tog in vaktlarna i ett mindre utrymme så länge.
Ut med det gamla och in med nytt.
Boet lämnade jag naturligtvis orört!
Det hörnet får vara tills allt är klart där:)
Men jag måste ju ta hand om resten....

Jag var ju tvungen att kolla lite på hennes ägg, räkna.
Och vad fick jag se?
Jo, i utkanten av äggen men ändå tillsammans med dem ligger ett litet vitt undulatägg!
Rackarns undulat, hahahahaha, hon har tjyvlagt ett ägg där!
Och vaktelhönan ligger gladeligen på detta också som det verkar:)
Vad ska jag ta mig till med det?.... Hjälp!
Vad jag kan räkna till så är det alltså tio vaktel och ett fint litet undulatägg där.
Det blir fullt upp m.a.o! ( undulatägget blir det inget med, ska plocka ut det)
Ville bara visa er.
Så kan det gå när man försöker hindra naturens gång.