onsdag 26 augusti 2009

Tre fnittsiga tjejer...

...det livar upp mår ni tro:)!
Hämtade precis prinsen o prinsessorna från skolan.
Det har varit såååå tyst hela förmiddan...
A var hemma en snabbis och käkade vid halv ett bara.
Men jag behöver tystnaden så väl.
Lugnet.
Bara vara.
Men är det tyst för länge blir jag nere istället.
Dagens första skratt fick jag i ett sms från Pauliström... tack, precis vad jag behövde!

(Hade svårt att somna igårkväll.
Det sista jag tänker på är vännens förlust.
Det första jag tänker på när jag vaknar...
Vid de stora bilderna längst ned i bloggen har jag lagt in "hans" bild från mig.
När den tillägnades honom i ett inlägg tidigare fick ljusglimtarna bland molnen symbolisera hoppet om...nu ser de bara sorgliga ut.
Men bilden är till honom, kommer alltid att vara!)

tisdag 25 augusti 2009

Lovisa har namnsdag...

...My fyller tio!
Och käre Mats fyller också!
Grattis till alla och många kramar.

lördag 22 augusti 2009

Fick inget svar på...

...varför jag skulle fota den lilla brandgula runt om på alla fyra sidorna åt A, men jag skulle tro att jag får det i en snar framtid...söt é den i varje fall!
För å vara bil.
Ett hemmabygge till, vilken i ordningen vet jag inte.
Och bra blir det!
Usch, nu luktar det nåt! Känner ni det?
Ett tag purshade jag honom att försöka öpppna eget o bygga rallybilar åt folk men det stupade visst på en del saker så det blidde inget.
Men de bilar han gjort och sålt vidare vet jag har bra rykte om sig.
Friman gör inget halvtaskigt. Han skulle bara våga eftersom det är hundratals timmar borta från oss, hehehehe! Blink, blink.
Näe hörrni, det var attan vad det osar här nu!
Dags att avsluta inlägget!
Häpp!

Jag trodde det var kört!

Med ryggen alltså!
I flera dagar har den varit ytterst nära att låsa sig totalt strax nedanför revbenen där min böj in börjar. Svanken blir bara värre o värre. Inte konstigt röven putar! Och magen.
När jag tar i och rätar på mig blir det en helt annan kropp.
Kiropraktorn säger att den kan fås bort.
Svanken alltså.
Men jag undrar jag...Så länge jag minns har den ju suttit där.
Jajaja, idag ringde jag och anmälde mig sjuk, för natten som gick var vidrig.
En gång satte jag mig på knä och snyftade en stund då värken gick ner i benen o upp i nacken till och med.
Och "bältet" skar som knivar.
För när ryggen går i lås blir det som ett bälte runt om alltihop.
Det stack i benen också. Och fötterna.
Var inte till mycket nytta för L som nog fick ta mer jobb vid maskinen än vad som var meningen.
Hon sa inget men...
Tänkte att imorgon törs jag inte pressa ryggen mera och sjukskrev mig vid tolvsnåret idag, men se det har ändrat sig!
Visst känner jag en del än men jag gör ett försök inatt igen.
Skam den som ger sig!

tisdag 18 augusti 2009

Olika hamnbelysningar...

Efter att ha...

...vältrat mig i självömkan en stund på förmiddagen igår vände det!
Barnen och jag åkte in till Expert och lämnade in Min Kära Nicke på rengöring o uppdatering.
Och jag visste att det inte skulle funka utan något alls så jag köpte en ny liten prisvärd sak som jag till min stora förtret inte hann testa innan jag åkte till jobbet.
Bara i sista stund minuten innan jag drog iväg, lade jag i det nyladdade batteriet och knäppte en bild på Moa som stod vid spisen bara för att få ta "mödomen" på kameran.
A skulle nämligen ha den till något på kvällen.
Men tji, jag tog första bilden!
Visst é jag löjlig!?
Hahahaha, det bjuder jag på...

Imorgon börjar skolan igen, så nu är sista sovmorgonen här.
Moa är vaken men ligger och har det bra i slumrandets värld. Ligger och lyssnar på när jag knattrar här på tangenterna. Bense ligger och spinner bredvid henne.
Nyss kom Emil upp för halva trappan och undrade vad klockan var.
Ögonen var som streck.
Varför kommer ett barn som inte bryr sig det allra minsta om klockan egentligen eller som inte har något att passa och frågar?
Men han svarade: Jaha, och knatade in i badrummet och borstade tänderna...
Nu går han förmodligen in till TV:n och drar på en Rallyfilm:).
Och än så länge är det lugnt här på Missionsgatan.
Snart drar vi igång!
Ha de!

måndag 17 augusti 2009

Djur, djur, djur...klick

,

Och så blidde det morgon...

...efter några snabba timmar och en blink också!
Det där med "en blink" sa en tjej som jobbade hos "oss" ett tag. ( nu är det bara åtta timmar kvar å en blink tills vi får gå hem, sa hon vid skiftets början o sådant synsätt underlättar)
Undrar vad hon gör nu...?
Barnen sover än och det är så tyst.
Inga ljud utanför heller direkt. Men nu är ju å andra sidan inte så mycket öppet vad det gäller fönster och dörrar runtom i huset.
Br, så rått det blir.
Det är närmare bestämt bara två fönster öppna på heltid och en alltandörr då o då. Möjligtvis en ytterdörr som glöms att stängas ibland sisådär sjutton gånger på en timma!
Det är inte klokt vad en dörr öppnas ofta när man é hemma med barnen. Och jag som stänger den efter dom. VARJE GÅNG! Måtte de komma ihåg när det blir kallt på riktigt!
Ser att jag "tappat" några läsare från olika delar av landet och fast det inte borde betyda något för mig (när jag inte vet vika det är) så är det klart lite ledsamt.
Men så händer det ju inte så mycket intressant (för andra) i mitt liv heller.
Jag jobbar, är trött jämt, lagar mat, städar ibland;), träter med barn o man, grubblar på vänner, umgås med vänner, försöker ta tillvara på stunderna av glädje men tycks ha lättare att fastna i grubblerier tyvärr. Och orättvisor!
Saker som jag oftast inte kan göra något åt!
Mina drömmar att skapa bilder finns kvar både med pensel o penna, kamera men tyvärr ser jag en del av det försvinna djupare inom mig då tiden att utnyttja inspirationen ofta tryter.
Och det här med att resa...visst sparar jag en del varje månad men...
Och idag ska jag lämna in "Nicke" för årlig sevice och uppdatering!
Hur F..N! ska jag klara mig kanske flera veckor utan den!?
Det blir ruggigt hörrni!
Och bara gamla bilder här.
Fast det har det redan varit ett tag då jag inte har varit helt nöjd med bildkavlitén som min käre kamera levererat mig sista tiden.
Fortsatt grynig och en störande kritvit prick i med ett nedåtgående streck från, rakt genom hela bilden!
Ytterst retfullt!
Hoppas innerligt att det ofoget är försvunnet när den kommer tillbaka!
Nähä, nu är det dags att sluta vältra sig i det "gråa" planet och sätta igång dagen.
Önskar er en bra måndag!
Hej så länge...

söndag 16 augusti 2009

Kväll IGEN!

Foto: Linda Friman.Var tar dagens timmar vägen?
Idag är det ju som det ska att det gått snabbt med tanke på att jag låg å tryna till efter elva men ändå!?
Ruskigt snabbt går det!

Och: HAN ÄR VAKEN!

Har inte så mycket att förtälja om dagen i övrigt.
Har varit både ditten och datten. Mest ditten tror jag;).
Imorgon börjar kneget igen.
Tre snabba eftermiddagar å 4 förkrossande nätter, SEN har jag en riktig frivecka igen på sju dagar.
Längtar redan.
Bara tre dagar känns åt helskotta för lite...
NU är det natti, natti!

Go morron!

Som sagt igår var en braig dag.
Dagen hittills har inte hunnit bli så möe än.
Låg till ( hör o häpna) kvart över elva!
O nu ligger A igen efter en stund uppe.
Nacken sade stopp där så enda alternativet var sängen med värmekudde.
Han kom hem sent inatt och jag var rätt lullig då. Men nykter, hahaha!
Efter varje race kommer han in å drar detaljerna och jag kanske verkar jätte engagerad då o intresserad men tyvärr glömmer jag det mesta när han tystnar igen.
Inte illa ment men jag är ju oftast i dvala vid den tidpunkten men har inte hjärta att avbryta, jag vet ju hur han brinner för det.
Inte kan jag säga " håll snattrarn då"?
Så gör man bara inte.
Men senare idag...DÅ är jag med på riktigt !

Vid nio halv tio förut vaknade jag ur min slummer av att regnet ville in genom den gläntande alltandörren så den var jag å drog igen. Sen ramlade jag tillbaka i sängen. Det regnade så hårt så det lät nästan som åska.
Nu blåser det och det är bara att inse att sommaren sjunger på sista versen.
Men inte över riktigt än det vägrar jag!
Än kommer soliga dagar.
Än finns svalorna kvar även om jag inte ser dom just nu!
Än blommar rabatterna även om det är mest ogräs;)!
Än springer barnen i kortärmat.
Än har jag hoppet att en viss ska vakna och bli bra!

lördag 15 augusti 2009

God natt alla vänner...

Foto: Linda Friman. ...kända, okända.
Det har varit en bra dag.
Sov gott...

Usch! Klick.

Usch igen......................................................................................................................!

Små vid det stora vattnet.


A och Moa promenerar...


Åska i luften.


Moa strosar på klipporna i Oskarshamn.


Hummlemums!

Foto: Linda Friman. Jag har aldrig sett så många humlor i ett träd någon gång.
Hundratals!
Vad är det för sorts träd?
Det fanns flera av dessa där och alla var överdignade med humlor.
Fantastiskt att se o höra dom.
De finns i Oskarshamn på ett litet torg.

Truten.

Foto: Linda Friman.

Stackars pojke! Klicka HÄR

Usch, vilka olyckor det kan ske när det är barn med i bilden!
Det är så det är.
Men inte tror man att en sådan otroligt rolig lek som att fara ner i en vattenrutschkana ska kunna orsaka skador som dessa!?
Brännmärken o skrubbsår och kallsupar möjligtvis.
Men allt kan vara farligt om det blir/görs på fel sätt?
Det finns regler hur man ska åka i en sådan rutschkana.
Nu låter det på mig som att han får skylla sig själv men si så menar jag inte alls.
Men barn glömmer.
De testar.
Allt är spännande.
Att ta risker och försöka nå "nya höjder" ingår liksom i deras "repertoar" i livet.
Jag undrar om mamma o pappa någonsin släppt ut mig, brorsan o lillesyrran om de vetat vilka risker vi tog ibland? I skogen, trafiken, ja överallt!
Nja, kanske inte lillasyrran men brorsan och jag i alla fall;).
Och i mitt fall var det ån som lockade mest.
Kände mig hemma där på något vis.
Och som vanligt var det djurlivet där bredvid och i som var intressantast.
Inte själva vattnet så mycket kanske.
Fåglar, minkar, fjärilar, trollsländor, rådjur, ormar, grodor..............jag hade tur!
Måååånga gånger!
Där barn finns sker olyckor.
Olyckliga olyckor.
Ruskiga olyckor.
Harmlösa olyckor.
Olyckor som KUNDE hänt men inte hände.
Olyckor sker så länge barn är nyfikna och vill utforska livet.
Men såklart så lider jag med föräldrar vars barn råkar illa ut!
Och barn förolyckas ibland av sin utforskarlust.
Fruktansvärt!
Just nu är jag livrädd att Emil ska klättra ända längst upp i lyktstolparna här utanför på gatan men jag har sagt att det är livsfarligt, måååånga gånger!
Hoppas han inte glömmer.
Jag vet också att bara för att bevisa för sig själv att han kan fast han innerst inne VET redan så kommer han ändå att testa.
Någon gång.
Och jag kan bara hoppas attt jag är i närheten om han faller med huvudet före rakt i asfalten och kan hjälpa honom!
HELST vill jag ju kunna se i tid vad han sysslar med och stoppa dumheterna men hur stor är den chansen tror ni?
Han är åtta år och går ju inte i koppel!

fredag 14 augusti 2009

Jag vet inte om du vaknat men...

Foto: Linda Friman. Tillägnad DIG! ...alla förhoppningar om att du gör det när som helst!
Du måste, några andra tankar är otänkbara!
Och DU!
Om jag kunde ta DIN smärta och oro skulle jag det och kasta den så långt ut i rymden att den aldrig kan anas mer!
Vet att ditt modershjärta brister mer för varje dag som går.
För varje slag och andetag brister det......i väntan.
Det ska inte vara så här...

Skiftet jag jobbar på...

...och jag fiskade "kloingar" inatt som sagt.
Runt hundra små med klapprande klor blev det. Ca trettio åkte tillbaka i plurret.
Jag trodde faktiskt att jag inte skulle kvickna till tillräckligt vid halv fem imorse (vi la oss runt halv två) för att ta upp en sista gång men jag skuttade upp, tryckte igång kaffebryggarn och väckte T som var på ett strålande humör. Inte ofta man hör någon kvittra på det viset när man väcker halv fem efter party!? P:s klocka skrek i flera minuter innan den tystnade. Sen var det fortsatt tyst;)
Jag smög in och ruskade.
Två stora ögon öppnades i förvåning men sen vart det full rulle där med:). S, snusade vidare lyckligt ovetande. Hampuskillen (hund) som legat hos mig tittade bara upp med ena ögat å somnade om. Höll sängen varm tills jag kom tillbaka.
L och K hade redan kört igång "upptagningen" när vi dök upp. Pigga tjejer det där!
Det blev några kräftor till men inte så många som vi hoppats på. Man piggnade till rätt bra där vi knatade runt å vittjade i morgonljuset och dimman.
Luften kändes riktigt rå. (Så det var inte helt enkelt att somna om sedan.)
Vid en av dammarna simmade en ensam sångsvan runt. Den hoppade upp framför mig på vägen mellan dammarna och trumpetade snopet och lite oroligt när den fick syn på mig.
Sen drog den iväg genom vassen som ett jehu.
Kändes lite vemodigt, helt ensam var den...Sen åkte vi bort med burarna till boden och "avbetade" dom som det var kvar i ...låste och åkte hem till sängarna igen efter att ha mött en del förvånade människor på väg till arbetena, som kanske undrade vad vi höll på med?
Bla min syrras man vinkade vi glatt på när han cyklade till jobbet. Undrar om han tyckte det var konstigt att se mig å "chefen" där vid den tidpunkten så pigga o glada en fredagsmorgon, hehehehe?
L kokar kräftorna åt oss.
Lite sugen é jag allt men eftersom det bara är jag som sörplar kräftor här hemma så är det bättre att de får dela som kanske ska ha lite fest framöver...ju fler får ju dom.
Hej so long och ha en trevlig fredag.

Om tvärflöjtshanteringen...klick HÄR

http://www.snabbstart.com/film/bf532dfed4
Det är så här man spelar på den......................ju, .

Här é jag:)

Kräftfiske, fest o goa kompisar!
Nu ska vi knata i säng. Om några få timmar ska vi vittja sista gången.
Har fått ca 70 st hittills.
Tjo tjim och halvmåne...alla hälsar!

måndag 10 augusti 2009

Flöjt på tvären.....

Foto: LF ...men håller man så?
Nettos reklambladsbild ser avig ut tycker jag...ser ju ut som hon satt en gitarr till munnen med den fattningen, "fnittsa, fnittsa".

Vill du dofta godis?

Foto: LF Märket Gunry "Mjukt o Skönt" har en serie i HomeSpa.
Body butter Strawberry och Brazil nut. Mmmm. (Aloe vera var så dääär. Luktade friskt, inte illa fast inte min smak bara.)
Går hem hos både barn och katter.
(Guben har inte kommit hem så det vet jag inte än, hihihi.)
Prisvärt för 250 g:s burk. Passar familjekassan.
Kolla på Ö&B ex.
Och NÄ jag tjänar inte på att göra reklamen. Den é frivillig.

Idag för 27 år sedan...

...dog morfar.
Jag kan inte fatta att det är så länge sedan...

Kamouflerade...

Foton: LFDen översta snigeln tog jag kort på runt nio igår kväll å det var fortfarande ljust ute. "Sniglade" sig över de ljusa, varma plattorna. (Kanske kan det anas fläckar i botten på det gulbruna i snigelns färg? Bildkvalitén é ju inte så bra på just den tyvärr!)
Undrade då om det var en s.k mördarsnigel? Såg ett par till.
Senare då jag gick ut och skulle visa trädgårdsinnehavaren att hon kanske bör se upp med dom hade de grupperat om eller bytt skepnad (?), för de liknade inte alls de snorbruna gynnarna som jag sett tidigare under kvällen...Den i mitten var ute på de ljusa plattorna ( därav de ljusa pigmenten i fläckarna?) Den längst ner hade precis passerat ett mörkare parti med blöt svart flis runt rosorna (därav de mörka fläckarna?)


http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur/ryggradslosadjur/sniglar.138.html
UPPDATERING: DET VAR ALLTSÅ PANTERSNIGEL/ LEOPARDSNIGEL DET HANDLADE OM.
Den översta är jag lite osäker på än..................................................

Som ni ser ovan är min fantasi stor! Hehehehe, naturligtvis hade det varit spännande med KAMELEONTSNIGLAR... eller hur?

Rosorna fortsätter!

Likaså tjatet om att klicka på bilderna;). Foton: LFSå här vackra vart de efter det lilla "duret" som föll.
Som pärlor!
Foto med Sony Ericssonmobilen: Linda Friman.

söndag 9 augusti 2009

Pådrag...klick HÄR.

Nu har jag rastat vovve. En kvar, men först en kall dusch!
Jisses vad kletigt det är idag.
Känner sig rätt mör efter tolvtimmarspasset.
(06:00-18:00.)
http://www.hemsidan.net/?n=14296
Tack och lov så kom husse hem igen samma kväll.

fredag 7 augusti 2009

Till dig...

Jag viskar: Ge inte upp, kämpa.
Sommaren är fortfarande här och väntar på dig...

och hälften av mina hjärtslag fortsätter att slå för dig (och du vet vilka de övriga slår för:))...kämpa.


Läs här: http://lindafriman.blogspot.com/2009/05/maktloshet.html

torsdag 6 augusti 2009

Positiva energier i massor....

Just nu till en ung man
som ligger i respirator
han är son till min väninna


Stor tand!

I alla fall om man jämför med Moas lilla hand:).
Foto: Linda Friman.

Italiensk fisk!

Foto: Linda Friman. I sten...i evighet.

onsdag 5 augusti 2009

Förresten...

...i videofältet idag är det filmm u s i k e n jag ryser till!

Det ska vara Holiday till den här..klick

Varsågod!
Till d i g...hihihi.

Bara måste lägga in det här...klick HÄR.

...stackars lilla Norska fåret...
Tur att det gick bra och den kom ner helskinnad, fast skärrad så det förslår kan jag tro!?
Kolla här också:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5607308.ab?service=galleryFlash

Det enda jag gör här...

...idag är att lägga in några nygamla bilder. Längst ner under alla inläggen.
A och Emil är med och testkör bilar idag, vart det nu var nånstans;).
Det blir en ny upplevelse för knoddkillen det!
Så han får se att det finns annat än rallybilar.
Visst är det bekvämt med banracing...LJUDEN, trängseln bland publiken, förväntan och spänningen. Nära till toa. Lukten av varmkörda bilar.
Ja, allt som hör till när det är motortävling. Jag tycker det är skitkul!
En rallybil ser man i några sekunder och sen hostar man ju bara damm!
Men det är en stämning och atmosfär runt rallyt som är svårare för banorna att slå.
Man SKA få grus och damm i munnen, håret, i öronen och på onämnbara ställen, det är grejjer det;)!
Man strävar efter en bra plats att stå på, man slipper trängas med för mycket folk!
Och man får motion.
Mysigt med picnickorgen (kras i tänderna)
Kaffet är supergott på en rallysträcka!
Enda smolket EGENTLIGEN är att jag har svårt med behoven när vi är ute så där.
Fästingnojja som jag har! Och nu MÅSTE jag nämna de onämnbara ställena, hahaha:
Vem vill köra ner arselet där bland timotej och ljung med vetskapen att man kanske får en fripassagerare så nära "själva verket"? Som dessutom är redo att haka sig fast i första bästa veck?.............................................................................................................va?

måndag 3 augusti 2009

Nu är den här dagen...

..slut.
Finns inte mer.

.........................................................................................................................


God kväll...

...det här molnet "hängde" helt för sig själv på himmelen och låg lågt...
Synd att jag inte kan fotografera 3dimensionellt!
Det var vackert och gav en stor känsla av djup att se molnet så nära...på nåt vis.
.....................................................................................................................................

Ett beslut är inte alltid lätt...

...men nu är det taget och jag känner mig befriad...det var lätt som en plätt!
Några tangenttryckningar och vips...det är över!

söndag 2 augusti 2009

Nu är jag här igen...

...och kan kanske få "Emanuel" att svälja förtreten att jag inte varit på datorn på några dagar?
Tiden måste ju finnas också...

och lusten...

Festen var utomordentligt genomtänkt och rolig!

Tack Malin och Mattis!
Allt var kanon och vi hade inte tråkigt en sekund!
Vilket jättejobb ni lagt ned på att roa oss och alla andra.
Fantastiskt!
Och jag tänker på allt slit i köket innan o äppelkakan med;)
Alla inblandade: TACK!
Det här lever vi på ett bra tag...

Owe var här några dagar.

Hoppas du blev nöjd och att turen till Museum i Ädelfors, Virserums marknad var ok...
Det var trevligt att ha dig här:)!

Här kommer bilder från...







...ett litet paradis:).
Och jag är gärna hundvakt fler gånger om NI törs ha mig till det mera?

På vägen hem inatt...

...var det lugnt förutom att vi mötte en fartdåre och blev omkörd ett par gånger av två andra.
Och man kan inte låta bli att bli lite kall inombords och tänka:
- Tänk om de är rubriksättare imorgon?
Om ni klickar på min rubrik kan ni läsa vad som hände senare inatt i krokarna där vi var.
Sorgligt, onödigt och oerhört tragiskt, varje gång.
Jag är tacksam att vi klarade oss från älgar, rådjur och folk på fyllan o annat.
Tacksam!
Vad kan inte hända mitt i natten?
Nu ska jag väl erkänna att jag låg en aning över hastigheten jag med. Lite, sisådär tio över...
Men att ligga i 130-150 på de vägarna även om det är viltstängsel och brett nog är oansvarligt och dumt.
Och där ungdomarna körde av var det säkerligen varken det ena eller det andra.
Som sagt det är sorgligt....................
Vi är ju inte odödliga.
Faktiskt!

Populära inlägg